×
HelsinkiMissio käyttää evästeitä varmistaakseen mahdollisimman hyvän käyttökokemuksen. Jatkamalla sivustomme käyttöä hyväksyt käyttöehdot ja evästeiden käytön. Lue lisää ›
Hyväksy
Bloggen om gemenskap

Vaknade du glad i morse?

25.03.2015

Häromdagen deltog jag i ett trevligt knytkalas med gamla vänner. Vi åt och drack en salig blandning av mat som tillfredsställde allas smakpreferenser och kokförmåga, vi pratade, skrattade, dansade improviserat något som liknade de sju slöjornas dans, med undantag av att vi bara hade en slöja att tillgå.

När den fysiska energin började avta vaknade behovet av att gå inåt, vara allvarlig, tänka efter. En av oss ställde en fråga som har följt mig sedan dess: hur känner ni er när ni vaknar på morgonen, är ni glada eller lessna, vill ni stiga upp eller ligga kvar i sängen?

Svaren var nedslående. Oberoende av om vi var aktiva i arbetslivet eller pensionerade, oberoende av om vi var morgonpigga eller sjusovare, oberoende av om vi hade utstakade dagsprogram eller kunde bestämma över oss själva – oberoende av allt detta var våra svar nästan identiska.

Vi vaknar lessna. Vi vaknar med en känsla av att inte vilja läsa morgontidningen eller lyssna på radionyheterna. Vi vaknar rädda för vad dagen ska föra med sig.  Den glada nyfikenhet som förr kom sig av att man hade en plats och en uppgift i samhället har förbytts i ett främlingskap med drag av hopplöshet, kverulans eller handlingsförlamning.

Vi hann inte prata färdigt om detta. Så jag har fortsatt att fundera på egen hand. Vad är det jag saknar? Små barnbarn som kröp ner i sängen, sparkade och pussade vilt omkring sig? Ett dagsprogram som innehöll meningsfulla möten, kaffe på stan med vänner, aktiviteter i olika föreningar? Samtal där man fokuserade på vad som var möjligt att åstadkomma, i politiken, i kulturlivet, i den personliga vardagen? Allt detta och mera därtill står på min önskelista.

Idag har vi förletts att tro att vi lever i ett expertsamhälle, där  inhemska självutnämnda (eller politiskt valda) experter och utländska inbjudna rådgivare förväntas lösa alla problem. Alltså alla sina egna problem, beträffande skatteplanering, företagsamhet, metropolsamhällen, privat sjukvård etc etc.

Men det stora flertalet av oss har andra problem. Vi vaknar deprimerade. Vi trivs inte i samhället vi lever i. Och sakta men säkert inser vi att det faktiskt är vi själva som måste förändra det. Vi är också experter. Vi bär framtiden i våra händer som det sades förr.

Låter det jobbigt? Omöjligt? För egen del har jag kommit fram till att det räcker med små steg varje dag, obetydliga, nästan osynliga förändringar. Vad tycker jag om att göra? Vad skulle göra det roligare för mig att vakna på morgonen? Kanske jag kan lära mig att sluta skjuta upp saker, att äntligen ta itu med det jag verkligen gillar. Att skriva, om allt mellan himmel och jord.

Medan jag funderat på detta har jag av bara farten tvättat en pläd för hand, satt igång  en fullproppad tvättmaskin, vattnat blommorna, städat bland tidskrifterna (nåja... nästan), ätit en hälsosam lunch för första gången på länge – och skrivit en bloggtext.

Hade jag vetat det i morse när jag vaknade så hade jag verkligen inte varit lessen.

Birgitta Boucht, f. 1940, författare, tre döttrar, sex barnbarn. Planerar morgondagens uppvaknande. Vad ska jag då hitta på som gör mig glad?

Bloggen om gemenskap – Kaikki kirjoitukset

22.04.2020 –

Stress och prestationsångest är något som så gott som alla känner av nu och då. Vi lever i ett samhälle som förväntar sig att du rör dig framåt i full fart hela tiden, och detta sätter hög press på individen i många delområden av livet.

28.06.2017 –

För en tid sedan läste jag en intressant artikel om den brittiske hjärnkirurgen Henry Marsch. Han berättade om sitt krävande jobb, sin fru, sitt samarbete med kolleger. Jag rev ut artikeln som pryddes av en stor bild av Marsh.

 

14.06.2017 –
Birgitta Boucht

Jag har fått en hyresgäst. Det är en kvinna med hög röst, bestämda åsikter, ivrig tv-tittare, anlag för narkolepsi (jag hittar henne ofta sovande på min säng), en person som skriver listor om de mest triviala saker.

19.05.2017 –
Birgitta Boucht

Jag är besatt av en orosande som springer omkring i min kropp, klättrar på ryggraden, kittlar mig under fötterna, rör om i mitt huvud som om den var vispen i gröten. Jag har inte bjudit in den. Jag föddes med den.
 

27.04.2017 –
Eva Kela

Jag minns dina signaler helt stumma
Hur jag tystades ner till noll minus allt
Och att du krävde min skamskit
För att ömsa mig bit för bit tusenfalt

19.04.2017 –
Birgitta Boucht

För en tid sedan såg jag en intervju med filmregissören Aki Kaurismäki i tv. Den visades som introduktion till filmen Le Havre, som jag sett tidigare men gärna ville se på nytt.
 

11.11.2015 –
Birgitta Boucht

Idag är en varannandag. En dålig sådan. Jag tvingar mig ut på promenad och märker efter en mycket kort stund att jag inte orkar gå ett steg till. Jag har antingen för varmt eller kallt på mig. Paraply har jag, men det regnar inte. Jag har också en inköpslista i fickan men inga pengar.

16.09.2015 –
Birgitta Boucht

För tre veckor sedan såg jag döden i vitögat. Det var oväntat och jag var oförberedd på det som hände, eller inte hände.

24.08.2015 –
Birgitta Boucht

"Hur har sommaren varit?" frågar folk omkring mig, de som nu återvänder från landsställen, utlandsresor, besök hos vänner och bekanta runt om i landet. Styrkta till kropp och själ, färdiga att ta itu med jobb, skolor, nya utmaningar.

10.08.2015 –
Kirsti Dalman

I en liten by i norra Liberia i västra Afrika stiger en ung flicka in i “klassrummet”. Egentligen är det bara ett plastunderlag som fungerar som golv, några bänkar, en tältduk som tak. Den unga flickan är lärarinnan. Hon har med sej 15 små burkar, lite mylla och frön.

17.05.2015 –
Birgitta Boucht

I bussen in till Helsingfors centrum steg det på en gammal krumböjd kvinna. Hon hade höftfel och svårt att röra sig. Hon försökte klättra upp på platsen bredvid mig, längst fram i bussen. Jag ville hjälpa henne men hon avböjde.

23.04.2015 –
Birgitta Boucht

Förr reste jag en hel del, skrev om mina upplevelser. Idag kommer jag inte iväg ens  till Sverige utan att oroa mig veckor i förväg. Jag saknar mig själv som den person som vandrade till fots genom Europa, som gjorde tappra (men lönlösa) försök att klättra upp till Kilimanjaros högsta topp.

20.04.2015 –
Per-Erik Lönnfors

Jag hade en tid undvikit att äta i servicehuset. Efter allt påskätande tillredde jag enkla luncher hemma hos mig.

Om jag skall vara ärlig så ville jag också undvika de rynkiga ansiktena och de kutiga ryggarna.

02.04.2015 –
Kirsti Dalman

En inköpslista? Nej absolut inte; snarare en inte-köps-lista. I varje fall om man är gammal, inte har krafterna kvar i fingrarna, eller alternativt inte ser så bra. I sistnämnda fall blir inte-köps-listan hur lång som helst; har du försökt läsa innehållsförteckningarna?

25.03.2015 –
Birgitta Boucht

Häromdagen deltog jag i ett trevligt knytkalas med gamla vänner.

24.02.2015 –
Birgitta Boucht

Jag förbereder mig för en kvällsträff där jag ska tala om min självbiografi Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift. Jag har talat om den på många ställen, läst och berättat, och varje gång hittar jag en ny infallsvinkel på mitt material.

07.01.2015 –
Birgitta Boucht

Den som arbetar med datorer vet att inne i den magiska lådan gömmer sig många hemligheter.

Näytä lisää ›