×
HelsinkiMissio käyttää evästeitä varmistaakseen mahdollisimman hyvän käyttökokemuksen. Jatkamalla sivustomme käyttöä hyväksyt käyttöehdot ja evästeiden käytön. Lue lisää ›
Hyväksy
Bloggen om gemenskap

En liter mjölk, ett paket kaffe och en burk lingonsylt

02.04.2015

En inköpslista? Nej absolut inte; snarare en inte-köps-lista. I varje fall om man är gammal, inte har krafterna kvar i fingrarna, eller alternativt inte ser så bra. I sistnämnda fall blir inte-köps-listan hur lång som helst; har du försökt läsa innehållsförteckningarna? Det blir många grejer man inte köper för man har ingen aning om vad dom egentligen innehåller. Eller om man behöver tyda vilket som är sista användningsdatum.

Man behöver ju egentligen inte vara särskilt gammal heller för att få kämpa med sådana svårigheter. Det är bara det att är man gammal kan det kännas som om hela ens vardag skulle raseras av att man inte längre klarar av småsakerna som man tidigare inte ens tänkte på. Ta nu till exempel morgonkaffet. Som man druckit i sjuttio år för att få dagen igång.  Och så plötsligt har man inte krafter att öppna kaffepaketet. Där sitter man med sitt Löfbergs Lila -paket och puukkon i högsta hugg medan svetten rinner. Och ändå klarar man det inte. Vad gör man då? En granne, en släkting? Har vi hört om en åldring som kontaktat HelsingforsMission för att få engångshjälp med att öppna kaffepaketet?

Det är klart, och det vet vi alla, att våra åldringar har stora och allvarliga utmaningar med att få leva de sista åren av sitt liv på ett människovärdigt sätt. Det stöd de behöver skall finnas tillgängligt. Det är samhällets utmaning att se till att det fungerar. Men jag vill påstå att det finns många småsaker som gör livet surt för åldringarna utan att det skulle vara frågan om stort drama, och absolut blir det inga rubriker. Som till exempel att få sin kopp kaffe på morgonen.

Jag minns Saga vid frukostbordet på servicehuset där jag jobbar några förmiddagar i veckan.  Varje morgon brukade hon sitta där med en tallrik havregrynsgröt framför sej. Med saftsoppa på! Hon åt aldrig någonting, och varje morgon sade vårdbiträdet: “Nå men Saga, har du inte ätit nånting nu igen”. Saga skakade på huvudet. Och tallriken åkte iväg till köket. Dag efter dag.

En dag var jag på och tog hand om “min” åldring. Hon brukar tycka om att dricka te med smörgås på morgonen. I förbifarten frågade jag Saga om hon också ville ha en kopp te. Hon sa ingenting, men hon tycktes nicka. Vi försöker väl då, tänkte jag, och gav henne en kopp, med massor av socker i. Hon sörplade i sej teet, och åt upp hela smörgåsen. Därefter fick hon te med smörgås varje morgon. Det var hon van vid sedan 70 år tillbaka. Efter det åt hon också gröten för att vårdbiträdena inte skulle bli ledsna och gröten inte skulle gå till spillo. Inte skedde det något underverk efter detta, Saga förblev sej lik. Men hon åt varje morgon och verkade glad och nöjd. Hon ler mot mej varje gång jag är där. Hon vet att om dom andra glömmer så kommer jag ihåg att hon vill ha te.

Vid sidan om servicehusens draman, dom i rubrikerna, äger där rum massor av småsaker som jag hävdar är jätteviktiga för dom gamlas självkänsla. T.ex. de gamla tycker om kall mjölk. Men kall mjölk i en plastmugg? Jäk! För att inte tala om kall mjölk i en pipmugg. Kall mjölk i ett riktigt glasglas. Nam! Äta maten med sked? Bära haklapp? Bli matad om man är långsam?

Jag hävdar att samtidigt som vi sörjer och räds för att våra åldringars liv är så hårt; ensamhet, dålig mat, våta blöjor, och vem vet vad; barn som lurar pengarna av dem och ingen har tid, borde vi komma ihåg detta.; att det också är en fråga om att se till att åldringarna har möjligheten att njuta av livet genom dom små sakerna som alltid gjort att solen skiner varje dag. Det är inte alltid så dramatiskt, ofta är det bara en liten omtänksam grej som var och en av oss kan fixa för att göra en gammal vän glad.

Som Saga och teet. Jag blir själv så glad för att jag upptäckte vad hon egentligen ville. Jag satte mej själv i hennes ställe där  jag ju dessutom kommer att vara förr eller senare. Sitter där med en tallrik havregrynsgröt med saftsoppa framför mej och drömmer om en kopp kaffe.

Och inte-köps-listan, den måste nog handelsmännen ta itu med, eller producenterna. Faktiskt, har jag drömt, eller finns det redan en “helposti avattava” syltburk?

Kirsti Dalman, volontär, 67 år, gillar starkt morgonkaffe

Bloggen om gemenskap – Kaikki kirjoitukset

22.04.2020 –

Stress och prestationsångest är något som så gott som alla känner av nu och då. Vi lever i ett samhälle som förväntar sig att du rör dig framåt i full fart hela tiden, och detta sätter hög press på individen i många delområden av livet.

28.06.2017 –

För en tid sedan läste jag en intressant artikel om den brittiske hjärnkirurgen Henry Marsch. Han berättade om sitt krävande jobb, sin fru, sitt samarbete med kolleger. Jag rev ut artikeln som pryddes av en stor bild av Marsh.

 

14.06.2017 –
Birgitta Boucht

Jag har fått en hyresgäst. Det är en kvinna med hög röst, bestämda åsikter, ivrig tv-tittare, anlag för narkolepsi (jag hittar henne ofta sovande på min säng), en person som skriver listor om de mest triviala saker.

19.05.2017 –
Birgitta Boucht

Jag är besatt av en orosande som springer omkring i min kropp, klättrar på ryggraden, kittlar mig under fötterna, rör om i mitt huvud som om den var vispen i gröten. Jag har inte bjudit in den. Jag föddes med den.
 

27.04.2017 –
Eva Kela

Jag minns dina signaler helt stumma
Hur jag tystades ner till noll minus allt
Och att du krävde min skamskit
För att ömsa mig bit för bit tusenfalt

19.04.2017 –
Birgitta Boucht

För en tid sedan såg jag en intervju med filmregissören Aki Kaurismäki i tv. Den visades som introduktion till filmen Le Havre, som jag sett tidigare men gärna ville se på nytt.
 

11.11.2015 –
Birgitta Boucht

Idag är en varannandag. En dålig sådan. Jag tvingar mig ut på promenad och märker efter en mycket kort stund att jag inte orkar gå ett steg till. Jag har antingen för varmt eller kallt på mig. Paraply har jag, men det regnar inte. Jag har också en inköpslista i fickan men inga pengar.

16.09.2015 –
Birgitta Boucht

För tre veckor sedan såg jag döden i vitögat. Det var oväntat och jag var oförberedd på det som hände, eller inte hände.

24.08.2015 –
Birgitta Boucht

"Hur har sommaren varit?" frågar folk omkring mig, de som nu återvänder från landsställen, utlandsresor, besök hos vänner och bekanta runt om i landet. Styrkta till kropp och själ, färdiga att ta itu med jobb, skolor, nya utmaningar.

10.08.2015 –
Kirsti Dalman

I en liten by i norra Liberia i västra Afrika stiger en ung flicka in i “klassrummet”. Egentligen är det bara ett plastunderlag som fungerar som golv, några bänkar, en tältduk som tak. Den unga flickan är lärarinnan. Hon har med sej 15 små burkar, lite mylla och frön.

17.05.2015 –
Birgitta Boucht

I bussen in till Helsingfors centrum steg det på en gammal krumböjd kvinna. Hon hade höftfel och svårt att röra sig. Hon försökte klättra upp på platsen bredvid mig, längst fram i bussen. Jag ville hjälpa henne men hon avböjde.

23.04.2015 –
Birgitta Boucht

Förr reste jag en hel del, skrev om mina upplevelser. Idag kommer jag inte iväg ens  till Sverige utan att oroa mig veckor i förväg. Jag saknar mig själv som den person som vandrade till fots genom Europa, som gjorde tappra (men lönlösa) försök att klättra upp till Kilimanjaros högsta topp.

20.04.2015 –
Per-Erik Lönnfors

Jag hade en tid undvikit att äta i servicehuset. Efter allt påskätande tillredde jag enkla luncher hemma hos mig.

Om jag skall vara ärlig så ville jag också undvika de rynkiga ansiktena och de kutiga ryggarna.

02.04.2015 –
Kirsti Dalman

En inköpslista? Nej absolut inte; snarare en inte-köps-lista. I varje fall om man är gammal, inte har krafterna kvar i fingrarna, eller alternativt inte ser så bra. I sistnämnda fall blir inte-köps-listan hur lång som helst; har du försökt läsa innehållsförteckningarna?

25.03.2015 –
Birgitta Boucht

Häromdagen deltog jag i ett trevligt knytkalas med gamla vänner.

24.02.2015 –
Birgitta Boucht

Jag förbereder mig för en kvällsträff där jag ska tala om min självbiografi Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift. Jag har talat om den på många ställen, läst och berättat, och varje gång hittar jag en ny infallsvinkel på mitt material.

07.01.2015 –
Birgitta Boucht

Den som arbetar med datorer vet att inne i den magiska lådan gömmer sig många hemligheter.

Näytä lisää ›